Storyn/Historien
Vi lever i en tid, då naturkatastrofer som orkaner, jordskalv, och tidvattensvågor dramatiskt påverkar vår planet och våra liv på den. Vi har nu kraft att snabbt förstöra detta härliga Jordklot, med atombomber, eller långsammare, med miljöförstöring och förödelse av våra resurser och överbefolkning. Jag har vägletts att berätta för dig, att vi också har helt verkligt makt att rädda denna planet, och för att göra den till en kärleksfull och sund plats för oss själva och för framtida generationer. Ta några minuter av din tid för att läsa min story. Den blir förhoppningsvis vår planets räddning.
Jag har en historia att berätta som jag vet, kan vara svår att tro i vissa delar, men den har hände mig, och jag kan inte radera eller förneka något av den (även om jag ibland önskar att jag kunde). Jag är ”en normal” kvinna som växt upp i enkla men kaotiska tider. Jag är som du i det mesta. Jag trodde alltid att jag skulle vara den sista att uppleva ett mirakel, ännu mindre två mirakler och allt som har hänt efter det. Därför kunde berättelsen jag framför vara ur ditt liv, och inte i mitt. Men eftersom den är min, betyder det väl att jag skulle berätta den.
Vad jag önskar att förtydliga först, är det faktum att mirakler sker och de sker för folk som du och jag. Det vi behöver göra för att dessa mirakler ska hända, är att öppna oss för den kommunikation som finns runt om oss varje dag. Kommunikation inte från denna världen utan, från vår skapares värld, kosmos och universum. Meddelandet kommer långt ifrån, men du finner det genom att gå inåt och tro. Vi kan alla skapa mirakler i våra liv, och det är bland det viktigaste med att skriva det här. Jag har inga speciella trix. Öppna dig helt enkelt för möjligheten att det jag berättar möjligt och tillgängligt för varje person.
Jag hänvisar till Gud på många sätt alltigenom den här berättelsen. Det är konstigt för mig att tala om Gud på något sätt, jag som trodde att han övergett mig för länge sedan. Men jag syftar på den främste skaparen av kosmos och universum, den jord vi bor på varje dag. Jag kallar Gud för den Främste Skaparen, därför att jag önskar alla ska förstå att denna berättelse är fullständigt fördomsfri och förutsättningslös, utan anslutning till någon religion, och att Gud enligt min uppfattning inte endast är en jordisk gud, men en universell gud. Jag syftar på också till Gud som moder jord, Gaia, som jag genom den här resan kom att lära känna den kvinnliga delen av gud. Precis som med allt i vårt universum, måste allt balanseras, mörker med ljust, fred med krig och så även med Guds två ansikten, det kvinnlig och det manliga. Vi är alla delar av denna främsta skapare. Vi är en del av Gud.
Två mirakler hände i Halifax, Nova Scotia, Kanada. Min son och jag drunknade i en översvämmad myr och inte nog med att vi överlevde och kan berätta om det, vi har det bättre än någonsin. Jag var ”död” för femton minuter. Jag fick veta av ljusvarelser hur jag skulle rädda mig själv och min lille son. Och jag gavs ett meddelande om hur vi kan läka jordklotet.
När du läser detta, ber jag dig av hela mitt hjärta att öppna dig för möjligheten i det jag har att säga. För mig är det viktigt att vi enar denna värld som en planet med ett gemensamt mål - för att skapa fred och välstånd åt alla, inte bara åt de få som råkar vara på rätt plats vid rätt tid. Mänskligheten kommer in i en fas och det jag berättar här på hemsidan kommer att hjälpa oss såsom ras att assimilera förändringarna som framtiden som framtiden för med sig.
Jag har inte haft Gud i mitt liv på fyrtio år. Som barn jagade jag emellertid möjligheten till Gud. Jag tyckte de som hade en odödlig tro var de lyckliga, och det faktum att jag inte trodde på någonting, gjorde mig en looser. Som barn talade jag ofta till Gud, men kände mig aldrig hörd eller förbunden. Det krävdes att livet kastade mig in i en översvämmad myr och dränkte mig, för att jag skulle märka hur mycket vi alla är sammankopplade med den gudomliga kraften. Det syns tydligare än någonsin. Man kan gå ut på Internet, och finna tusentals träffar om mänsklighetens nästa fas, eran av upplysning och förändring. Dessa historier finns i våra religioner och de forntida kulturerna talade om dem, hos egyptierna, indianerna och i Mayakulturen. Vi har alla väntat på att allt skulle bli annorlunda, för visst skulle Gud säkert gör något för att rädda oss från oss själva. Okej, nånting är på gång, men Guden riktar det bara igenom folk som mig, och det krävs folk med din tilltro för att skapa den verkligheten. Nu går jag för fort igen, men i meddelandena jag tar emot, får jag ett sätt där vi alla kan delta i läkningen av moder jord, och ge den mänskliga rasen fart framåt in i en tid av hälsa, fred och positiv förändring. Men för att detta ska ske, behöver du sitta och meditera under bara en timme av ditt liv.
Jag hörde en gång i Star Trek serien ”motstånd är fruktlöst”. Jag ville inte vara budbärare åt Gud men, när Gud vill att vi ska vakna, så sker det. Så nu jag ska jag berätta sanningen om vad som hände mig, efter bilolyckan i nov. 2002.
Min son och jag var på väg till en väns hus för en eftermiddag av lek, när katastrofen slog till. Min bil sveptes ner i ett översvämmat träsk efter en vattenplaning. Bilen landade uppochnervänd i den vattensjuka mossen och sjönk till bottnen. Jag försökte att öppna bilens fönster, men fönsterhissarna fungerade inte, och vi var fångade på inuti. Jag talade med min lille son, som var fyra år då, och försäkrade honom att mamma skulle få ut honom. Bilen fylldes snabbt av det kalla mörka vattnet, och jag höll hårt i min pojkes jacka medan vi väntade på att komma helt under ytan. Jag hoppades att det skulle gå att öppna dörren när bilen nått jämvikt i vattnet, och vi att vi skulle simma ut. Mina sista ord till min lille son var ”Håll andan älskling. Mamma får snart ut oss här ifrån” medan vattnet steg över hans huvud. Jag såg honom ta ett stort andetag av den sista glipan luft, så tog vattnet honom. När sista luftfickan slapp ur bilen, jag försökte jag med dörren. Den rörde sig inte ur fläcken! Den andra dörren satt lika fast. Jag kämpade med dörrarna flera gånger, till ingen nytta. Vi var fångade och skulle dö.
Vid det ögonblicket tog jag Evans lilla kropp och sköt över den till baksätet i hopp om att han skulle hitta luft. Medan jag kämpade för att få oss ur denna likkista på hjul, insåg jag att jag måste ha luft. Den brännande känslan av kallsupen i lungorna ökade paniken. Jag ville ha mitt lilla barn tillbaka och fäktade vilt med armarna i ett försök att finna hans kropp. Det kunde jag inte, och jag behövde andas igen. Det var då, jag hörde en röst, en lugn majestätisk röst som sa till mig att slappna av. Den där rösten kuttrade på och försäkrade att allt skulle gå bra. Jag fick veta att om om jag slogs mot vattnet skulle mina räddare inte kunna återuppliva mig, när de kom fram. Rösten sa att, om jag kämpade emotvattnet skulle jag drunkna… Nä verkligen, tänkte jag, jag får ett snusförnuftigt arsel på dödsbädden. Rösten fortsatte att ge anvisningar om vad som skulle hända, och att allt skulle gå bra om jag följde råden precis. Jag släppte efter för rösten ur det okända, och passerade tyst över till den annan sidan.
Väl på den annan sidan jag såg jag varelser av ljus som försäkrade mig ytterligare en gång om att min son och jag skulle inte bara komma ut ur bilen, utan klara oss bra båda två. De var tydliga i sin förklaring att jag måste följa anvisningarna noga och inte förlora tilltron till deras ord. Jag ombads ha tro på att jag skulle få gudomlig ledning, och det fick jag.
Det tog räddningsmanskapet femton minuter att dra ut min livlösa kropp ur bilen, och ytterligare sju minuter av hjärtmassage för att uppliva mig. Min kropp satte sig rätt upp och jag slängde ur mig ”Få mitt barn ut ur bilen!”. Tjugotvå minuter hade passerat, och räddningsmanskapet hoppade ner i den iskalla myren för att hämta min son, utan att tvivla på att han var död. Den tog räddarna ytterligare fem minuter eller så att få pojken min fri från bilen. Hans slappa lilla kropp fördes till IWK’s barnsjukhus, där han genast kopplades till alla maskiner människan uppfunnit.
Ett lag av akutläkare och neurologer väntade på mig. De försäkrade mig att min söta lilla grabb verkligen var hjärndöd, och förutom det var hans inre organ var blodfyllda. Han hade inre blödningar överallt i kroppen, och organen var inte livsdugliga. Så här illa hade det aldrig sett någonsin ut. Det är då rösten kom till mig igen. ”Ha förtröstan barn.”, Läkarna rådde mig att kopplar bort mitt barn från maskinerna och låta honom gå fridfullt, för även om ett mirakel skulle ske, skulle han vara en grönsak. ”Ingen livskvalitet” var det sista jag minns att jag tänkte. Ännu en gång hörde jag rösten, ”Hav tro”. För ögonblicket gick läkarna med på att hålla Evan vid liv, men jag råddes att inte nära något hopp. Han hade mindre än en procents chans att överleva, och isåfall skulle han fortfarande vara uppkopplad till alla dessa maskiner för resten av livet. Kom ihåg att jag inte hade någon Gud, så jag kunde inte ens be om vägledning. Det var i tystnaden av mitt första ensamma ögonblick, som jag fick anvisningarna. ”Följ anvisningarna noga”, minnena av visionerna och rösten i sjön svallade över mig igen. Det fanns någon där med mig, jag var säker på det, och bestämde mig för att lyssna ordentligt. Jag instruerades att bygga upp min sons aura igen, genom att ingjuta liv i hans lilla kropp genom andras aura. Tjugo minuter i taget var en av de förts reglerna, för det var längre skulle givarens aura tappas för mycket. De instruerade mig att låta kärleksfulla människor gå på led genom Evans rum, där var och en lånar ut sitt energifält åt hans livlösa kropp. De skulle göra detta genom att ta kroppslig kontakt med honom, och låta deras energi gå genom hans kropp och därefter ge Evan deras ”gåva”. Om de sjöng, de skulle sjunga. Om de var berättare, berätta en historia och så vidare. Fyll honom med positiv energi och din kärlek och dina begåvningar, och detta ska upplivar honom.
Jag fortsatte mot sjukhusets regler att föra in kärleksfulla människor i min sons rum varje halvtimme. De följde anvisningarna och gav därefter sin kärleksgåva. Kön fortsatte i tre dagar, tjugofyra timmar om dygnet. Dussintals människor kom. De vakade dag som natt, kärleksfulla pålitliga själar som fyllde hans livlösa kropp med ny energi. Det faktum att jag kunde övertyga sjukhuset att tillåta en så okonventionell metod var ett smärre mirakel i sig. Men på den tredje dagen, efter 72 timmar av konstant vaka, öppnade min pojke sina små ögon och kände igen mig. Han var tillbaka!!!
Läkarna var förvånade. De fortsatte att berätta för mig att han aldrig skulle kunna gå eller tala eller vara ett normalt barn igen. Hur som helst påverkade deras ord mig inte längre. Råden och hjälpen från mina andliga ljusvarelser hade bevisat för mig utöver skuggan av ett tvivel att han skulle bli bra; det hade ju min ”vän” i sjön sagt.
Inom en veckan var Evans alla kroppsfunktioner återställda, och i slutet av den andra veckan sprang han längs korridoren till sjukhusets lekrum. Detta var sannerligen ett oerhört mirakel. Vad hade jag gjort för att förtjäna en sådan nåd av vår allsmäktige skapare? Jag visste inte och inte heller bryr jag mig. Jag ville bara ta hem min son och få slut på hela mardrömmen. Det var då jag insåg att jag kanske var färdig med mina ljusa vänner, men de kanske inte var färdiga med mig.
Jag fortsatte att höra rösterna och få ledning genom både visioner och att se auror. Självklart var jag mer än lite uppskärrad. När tiden gick började jag fråga ”Vad vill ni ha av mig?” De brukade tala om kärleken för universum och hur allt hade blivit hemskt fel. Mänskligheten har hamnat i en okontrollerbar ond spiral och har tappat bort sin riktiga kontakt med det gudomliga och till jordklotet. De önskar desperat att jag ska ge världens mänsklighet ett meddelande ”från livet efter detta”. Ett meddelande om att vi inom oss har kraft att ena hela globen som en ras med fred och välstånd för alla. Denna kraft finns inom oss alla, och när kraften kombineras med kärleken till medmänniskor kan vi göra samma sak för planeten som vi gjorde för min son. Vi kan liva upp globen och ge den en skjuts in i läkning. Denna läkning kommer att få mänskligheten in i en ny fas. Det kommer en tid av fred och harmoni. Det enda som krävs är vår intention, som en enig grupp och en timme av vår tid.
Så medan rösterna och visionerna reddes ut, så fick jag råd om hur allt detta skulle gå till. Det kommer emellertid att krävas att vi är många här planeten som vill detta för att projektet ska lyckas. Så som de hade bett mig blanda människorna som gick in i min sons rum, så bad de mig förena människor från jordens alla hörn. Inte alla människor, men representanter från alla delar. Vi kan göra detta. Vi behöver förena tillräckligt mycket folk för att fyra av planetens gudomliga energisystemet och rivstarta systemet som vi gjorde för min pojke.
Det här globala projektet av käleksfull avsikt är fullständigt möjligt. Din avsikt att få detta att ske kan avgöra resultatet för hela planeten. Jag ska diskutera detaljerna kring planen på tredje delen av den här hemsidan. Jag ska ge dig anvisningar om vad du behöver göra, och du ska se att det är verkligt lite som krävs för att du ska bli en ambassadör av ljus för vårt hem, planet jorden. Jag bönfaller dig för att förena dig med mig när vi avfyrar Klot-nätverket den Juli 17 2007, och bidrar med din energi i det här projektet. Jag lovar dig, med bara en timme av din tid kan du hjälpa till att läka vår planet och skapa fred mellan alla folk. Min son och jag är exempel på den starka kraften i positiv energi och vad människor verkligen är kapabla till, när de förenas kring kärleksfulla mål. Kärlek är det universella språket i världen, och även i världen bortom denna
Må ljus och kärlek vara med dig, och välkommen till mänsklighetens nästa fas, var del av upphetsningen sälla er till oss är du snäll.
TILLBAKA
---
Här finns länkar till andra nära-döden överlevare som har fått visioner och profetior för framtiden:
http://www.near-death.com/experiences/research32.html (En annan nära-döden erfarenheter och profetia)
http://www.near-death.com/dougherty.html (Böcker om nära-döden upplevelse)
http://www.nderf.org/Books_and_Reviews.htm (books about near death experience)
http://www.qsl.net/w5www/brinkley.html (Dannion Brinkley)
http://www.self-full-life.com/ (Peg Abernathy} |
